När Att U-länderna ligger långt bak i utvecklingen

När vi öppnar våra tv-apparater brukar vi få syn på dokumentärer eller nyheter som beskriver de svältande och undernärda barnen samt den extrema fattigdomen som existerar i U-länderna idag. Men har vi någonsin fått någon förklaring till varför detta existerar? På något sätt och vis har det växt fram en omoralisk tanke i oss att det ska bara vara så, och att vi I-länder ska ha rollen att bidra med donationer och bistånd som kan lösa all fattigdom och hunger. Men tyvärr fungerar det inte så. För att vi ska lösa detta problem måste vi vara medvetna om grundorsaken. Redan under medeltiden och renässansen markerades fattigdom i många av världens länder, då kolonialismen startades. Den starka orsaken bakom kolonialismen är kapitalismen. Starka nationer tog över andra länder, så de kunde få tillgång till det andra landets resurser, befolkning samt mark som de kunde utnyttja för att tjäna pengar. Medan det koloniserade landet blev förtryckta och tvungna att producera råvaror, blev bara det ägande landet starkare och starkare. När avkolonisationen senare skedde, låg de länderna som var koloniserade förr långt efter i utvecklingen, och dessa länder fick senare benämningen “U-länder” (utvecklingsländer). Att U-länderna ligger långt bak i utvecklingen utnyttjades av I-länderna. Under 1970-talet fick många u-länder ta emot stora lån, syftet med lånen var att det skulle hjälpa länderna att komma i fas med utvecklingen. Men detta blev snarare tvärtom. Istället blev dessa lån stora ekonomiska besvär för länderna eftersom de inte hade ekonomin att betala tillbaka lånet. Räntan för lånen var extremt höga, och vissa länder behövde ta nya lån för att kunna betala räntan.För att kunna betala dessa lån så behöver u-länderna sälja sina råvaror och få igång en fungerande industri, men problemet är att det nuvarande världshandel systemet bidrar till att utvecklingsländerna inte kan konkurrera med de ledande ilands industrierna samt att det finns höga tullar som u-länderna inte kan betala. Det enda möjliga sättet för u-länder att tjäna pengar är att jobba för I-länderna genom att producera råvaror eller produkter som de tjänar en gnutta pengar för. Arbetarna lever i extrem fattigdom då de får extremt låg lön vilket bidrar till att de knappast kan försörja sig själva eller sin familj. I jakten på att producera mer råvaror för att tjäna mer pengar har bidragit till att världen står inför klimatkris. Regnskogen huggs ner och hav blir förorenade. Det är vi I-länder som står för detta ansvaret, men trots detta är det u-länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna.  Dessutom tvingas föräldrar att låta sina barn att arbeta och tigga vid en ung ålder för att de ska kunna försörja sin familj. Enligt unicef.se (april 2017), finns det barn som arbetar upp till 14 timmar per dag, vilket orsakar att barnet inte får någon utbildning. Slutsatsen är att kolonialismen har aldrig försvunnit, utan blivit ersatt med en nykolonialism. Men hur kan man lösa detta problem? Enligt UNCTAD’s (United Nations Conference on Trade and Development) rapport visar det att en politik mot hunger och för en hållbar utveckling innebär med att stötta småskaliga matproduktioner för att både värna miljön och säkra livsmedelsförsörjningen. I-länderna har ansvaret att öppna marknaden för u-länderna samt bilda strategier för fattigdomsbekämpning.